Föddes 1776 som son till en berömd general, Michail Fedotovitj Kamenskij. Blev tidigt, redan som fyraåring, rekommenderad och registrerad som kornettist i Novotroitskijs kavalleri och som nioåring blev han assistent till Löjtnant General Gartvig.

1799 deltog han i Survorovs operation i Schweiz och gjorde där väl ifrån sig. Han deltog även i de ryska offensiverna mot Napoleon 1805 och 1806-07. Dessa erfarenheter blev värdefulla för den unge officersaspiranten.

I kriget 1808-09 var det Kamenskijs trupp som tvingade Sveaborgs fästning till kapitulation. Efter Rayevskijs nederlag i Lappo fick Kamenskij befälet över den ryska huvudarmén som den 14 september 1808 i Oravais besegrade svenskarna, under Adlercreutz ledning. Därefter fortsatte de ryska trupperna sin offensiv norrut och vidare in på svensk mark.

Enligt ryska källor ska den enda order som Nikolai Kamenskij fått av sina överordnade i detta krig ha varit: ”Segra”.

Kamenskij blev känd för sin ungdomliga karismatiska karaktär tillsammans med stor uppfinningsrikedom och talang under kriget. Det sägs att han inte lade ner särskilt mycket tid på att ordna mat och logi för trupperna, utan tyckte att när segern var inom räckhåll, så var sådana trivialiteter av underordnad betydelse och kunde lösas efterhand.

Till skillnad från Wachtmeisters försiktiga krigsföring i slaget i Sävar, marscherade Kamenskij, utan tvekan rakt mot fienden tillsammans med sina trupper, som dessutom var utmattade och decimerade efter slag och sjukdomar. I de efterföljande flankstriderna i Ratan fick han dock lida ett nederlag, då de svenska landtrupperna fick stöd av kustflottan som lkåg i hamnen.

Efter det finska kriget, deltog Kamenskij i andra militära operationer med positiv utgång, som tillexempel Turkiska krigen. Han besegrade bl.a. fienden i slaget om Batin och intog staden Lovcha. Efter denna succé blev han dock svårt sjuk och avled 1811, 35 år gammal.